Vi var till den lilla ladan igår och tittade om vi skulle hitta våran lilla älsking där, men icke då.. Där var hon verkligen inte, men det låg ett älgkranium där. :)
Grannarna hjälpe oss med att låna ut en stege, tack för det. Då slapp vi dra våran egen hela den biten ner till ladan..

Jag önskar jag visste var hon var, om hon levde eller inte.. Nu går man och tittar i dörren jätteofta.. Hon kan  ju sitta där helt plötsligt..

Har frågat runt lite, men det verkar inte vara någon som sett henne heller.



Var är du lilla gumman?

Vet inte om jag ska gråta eller om jag ska vara glad.. Jag vill ju vara glad och ha henne nära mig och pussas som vi brukar.. Höra hennes otroliga motor, som inte går av för hackor.. Ingen kan nog spinna så högt som den här lilla ladyn.. :)

jag vill gärna välja att hoppas att hon fortfarande kommer, men jag vet inte.. Tiden får visa vad som händer..

Matte älskar dig lilla gumman..