För 18 år och 6 månader och 9 dagar sedan nu. Fast egentligen är det 7 dagar sedan, eftersom det är två dagar sedan det hände, så föddes det en underbar liten katt..
Eftersom jag hade pratat om att jag ville ha en katt, så ringde dom mig omgående när deras hona hade fått ungar, och nu hade det hänt..

Jag var snabbt dit och tittade, och fann en grann lite unge som jag förälskade mig i.. Det blev en hane och han var starkast i sina färger, det skulle visa sig sedan att han också var den som skulle finnas kvar längst..

Jag var och hälsade på honom lite då och då, för att kunna knyta banden med honom tidigt och det gjorde vi verkligen. Han kröp upp i min famn när ungarna i huset hade gjort illa honom av misstag.. Dom trampade honom rakt över magen. eftersom han var så liten, vart man lite orolig att det skulle gå illa, men det gjorde det inte..

När han var  veckor gammal, då började vi ta hem honom i små omgångar.. Vi började med en timme och allt eftersom blev det längre och längre.. Han sket fullständigt i sina syskon och sin mor..
Varje gång vi tog hem honom, så testade min sambo som min man var då, att gnugga in sig ordentligt i pälsen för att testa. Hade det inte gått bra, hade jag nog fått flytta från honom.. Jag ville ha denna lilla bäbis..

När han äntligen kunde flytta hem till oss, ja, då blev det både min mans och min lilla bäbis.. Han hade många hyss för sig och höll på med sådant ända tills han inte orkade det längre.

Att uppfostra honom när han var liten, det var en tuff uppgift.. Denna katt hade ett sådant psyke, så det var inte lätt.. Men han var fantastisk pga det också. Han var snäll mot alla, även dom nya katterna vi envisades med att ta hem.. Det var inte många människor som inte charmades av denna lilla misse.. Lilla och lilla, ha ha ha, han var ganska så stor.. Det var ju dock norsk skogsblandning i honom.. Han jamade aldrig utan han jollrade när han "pratade" med oss.. Vi pratar en del med våra katter och han kunde verkligen det..

Hyss ja, jag kommer ihåg en gång när han var ganska ung och han visste sååååå väl, att borden, där får man inte vara.. När jag och min man kom hem, vad ser vi då?? Jo, mitt på köksbordet, där ligger denna djuping och tittar på oss.. det var precis som om han sa till oss att, jag skiter i vad ni säger, jag gör som jag vill i allafall.. Och det gjorde han verkligen..

Han var alltid speciell för mig och kärleken till honom var härlig att få haft.. Men jag saknar hono  så otroligt mycket och jag kan inte fatta att jag inte får träffa honom någe mer i detta liv.. det känns ju som om han alltid har funnits hos mig, trots att det  "bara" är 18 år. Hur gammal han än blivit, tror jag att et varit för tidigt för mig. Jag ville ju ha honom hos mig för alltid och jag vet ju att det var omöjligt.. Men jag ville ändå.. det var mammas lilla älskling om man säger så..

För bara några veckor sedan, så såg jag och min man honom med en råtta i munnen.. Jag har aldrig skådat en sådan stolt katt.. Han var så stolt, hela katten var rslig och stolt som en tupp..
Och här för bara ett par veckor sedan, jagade han en lämmel som skrek som en gris, då såg han ut som en kattunge igen.. Stora klara ögon, kroppen på alerten och han sprang fram och tillbaka.. det var ju skitkul... Och han var sååååå stolt att han kunne ännu.. :)

saknaden blir ganska påtaglig när man gör saker,då man förväntar sig att han ska komma, för det har hn ju gjort i 18 år.. Och nu helt plötsligt, så gör han inte det.. Tårarna kommer då, ja lite då och då annars med..

Vi saknar dig gubben.. Matte saknar dig otroligt mycket, du var ju min katt och jag kommer att sakna dig.. Musse, Kajsa och Tissla saknar dig också..