Tankar och funderingar.........
Redan som liten, kände jag mig annorlunda än mina klasskompisar. Men jag förstod aldrig varför. Jag umgicks med mina kompisar som vem som helst, men det var något som inte kändes bra ändå.
Vi bodde nära skogen och jag älskade vara därute. Och jag ville göra något mer, men jag visste aldrig vad. Därför försökte jag tränga undan dessa tankar och funderingar. Visste jag redan då vad jag ville bli? Men förstod inte?
Tonåren var likadant, jag trängde unnan det som jag tyckte var mest intressant som djur och natur och det var något mer, som jag inte kunde sätta fingret på vad det var. Men jag vet att jag älskade böcker om häxor, troll ja allt sådant där.
Killarna tog en del av min hjärna. hormonerna spelade en ett spratt. :) Likaså, så fann jag en riktigt vän som var lika galen i kilar och ha kul som jag. Vi umgicks i vått och torrt.
Här hade jag trängt unnan allt med djur och natur, alt som egentligen talade tll mig att det här var kul.
Inte ens i 20 årsålder, fattade jag vad det var jag sökte. Något var det, men jag trodde det var ett hem med barn och volvo. Men eftersom inga barn kom, kände jag att det är något annat jag ska ha eller vill ha.
Men det skulle dröja ytterliggare någr år innan jag började fatta ordentligt. men det började med en reikikurs, för att sedan bli en shiatsukurs. och vad jag gjde på shiatsukursen första gångerna, det undrar jag med. :) Så stel som jag var, fick mig att fundera på om detta verkligen var rätt.
Jag kan säga att när musklerna blivit lite uttänjda, så fattade jag att detta var rätt, en det fattades ändå något.
Fick chansen att gå akupunktur som jag också velat och älskar det yrket, men det fattades ändå något. det skulle dröja tills för något år sedan bara innan jag äntigen skulle finna en av dessa saker jag sökt i hela mitt. liv.
För snart ett år sen, började jag en kusr, med shamansk inriktnig. och det känns sååååå himla rätt. det har varit ett ganska tufft år med många nya saker och många nya upplevelser om mig själv.Men det känns så rätt för mig.
Så äntligen känns det som jag har hittat hem och jag kan förstå varför inga barn kom till världen av mig och varför vissa saker inte blivit iktigt som man tänkt sig. Men jag undrar ändå, visste jag detta när jag var liten redan?
Jag har fått en massa härliga systrar på denna väg, en del märks lite mer och det är jag nöjd med. En del har blivit riktigt riktigt bra vänner til mig. Och jag kan ju berätta att vännen som jag hade killintresset med i tonåren, har jag forfarande som vän och hon stöttar mig i detta. :) Hon är en riktigt vän.
Men tänk vilken tid det kan ta innan man finner sin riktiga väg, men det är väl så, att allt kommer precis när det ska och behövs. :) Men ibland är man lite mer otålig än så. :)
Detta var lite tankar och funderingar från mig. :)
Kommentarer
Trackback
