Var runt och kutade i lite olika affärer idag, och blev att fundera på hur opersonligt det blivit i butikerna. Att gå och handla på typ ica, är ju hur opersonligt som helst.
Jag vart att tänka på en liten underbar affär i mina hembygd som fanns. Om du minns hur butiken såg ut i Lilla huset på prärien, så har du min butik från min bygd..
Man sa vad man ville ha och varorna fanns bakom disk.. Det mesta i allafall.. Det var en mysig liten butik, så allt är verkligen inte bättre idag.. Det kunde vara mysigare förr.. ;)

Jag satt ute en stund med min katt, som jag har i sele än så länge.. Vill att hon ska äta upp sig lite mer, och så vill jag att hennes medicin ska få en vecka på sig att verka.. Hon börjar dock bli lite bättre, så snart kanske hon kan få gå ut..

Hörs snart igen!!

Äntligen har min  älskade misse kommit hem.. Utmärglad och eländig, men nu så ska vi ge henne medicin tills vi ser att hon blir bättre... Framförallt aptiten måste bli bättre..
Jag känner mig så lycklig över att hon kommit hem.. Jag var helt säker på att hon var borta för alltid.. När jag sökte efter henne så fick jag dubbla budskap..

Tänk om dom visste hur orolig man blir när dom inte följer sina vanliga mönster.. Men nu är hon hemma och jag är så LYCKLIG!!

Nu kan jag spela wordfeud i lugn och ro, utan att tänka på henne hela tiden.. det är mycket man kan göra utan att känna att man vill gå till dörren och kika hela tiden.. Hon kanske var där ju..

Ha de, jag ska njuta av min misse nu..

Vi var till den lilla ladan igår och tittade om vi skulle hitta våran lilla älsking där, men icke då.. Där var hon verkligen inte, men det låg ett älgkranium där. :)
Grannarna hjälpe oss med att låna ut en stege, tack för det. Då slapp vi dra våran egen hela den biten ner till ladan..

Jag önskar jag visste var hon var, om hon levde eller inte.. Nu går man och tittar i dörren jätteofta.. Hon kan  ju sitta där helt plötsligt..

Har frågat runt lite, men det verkar inte vara någon som sett henne heller.



Var är du lilla gumman?

Vet inte om jag ska gråta eller om jag ska vara glad.. Jag vill ju vara glad och ha henne nära mig och pussas som vi brukar.. Höra hennes otroliga motor, som inte går av för hackor.. Ingen kan nog spinna så högt som den här lilla ladyn.. :)

jag vill gärna välja att hoppas att hon fortfarande kommer, men jag vet inte.. Tiden får visa vad som händer..

Matte älskar dig lilla gumman..

I Tisdags på Sveriges nationaldag, så såg jag en liten fjäril när jag var och satte ljus på graven för en av våra missar som fyllde år då, när hon levde.. Jag har inte sett en fjäril varken före eller efter den dagen. I år hitills har dom varit ganska osynliga..
Min undran är om det kanske var min ena misse som sa hejdå.. Hon har inte kommit hem ännu och hon borde ha kommit hem nu.. I allafall om hon skulle följt sina vanliga rytmer..
Lilla gumman var ju inte helt frisk och lite deprimerad, och är det något jag vet, så är det vad man kan göra som deprimerad..
Hoppet har inte gett upp ännu, men jag börjar tvivla på att hon kommer hem igen.. Det känns inte så..
Ingen skulle bli gladare än jag om hon gjorde det, men jag tror inte..

Kan den där lilla fjärilen varit en liten budbärare?
Gumman, matte älskar dig!