Ett år sedan....
Tänk vad tiden går.. Fortfarande förstår jag inte att jag har kommit så långt som jag kommit. På ett helt år. :) för mig sett har jag kommit långt. :)
För cirka ett år sedan började min resa. Efter att ha fått detta visat till mig på olika sätt, började jag söka på det. Och när jag läste om det, kände jag att detta är vad jag vill. men ändå, så var det svårt att välja skola. Men det visade sig att det fanns bara en som jag kunde gå hos, eftersom denna skola hade shamansk inriktning. Men jag blev tvungen kände jag att åka dit och träffa läraren och ville gärna veta mer, vad jag gav mig in i. så jag bestämde tid med Ravenstar på hennes tempel Frejas GudinneTempel.
allt jag drömt om i hela mitt liv, kändes som om det fanns där. alla drämmar jag haft kom till mig igen.
Ravenstar sa att det skulle kanske ta ett par timmar att gå igenom vad som fanns att säga, men jag måste ha varit en jobbig kund, det tog fyra timmar och då blev hon tvungen att åka. :) Men det ag fickk höra och lära mig då, kändes så rätt. Då var det bara att anmäla sig till kursen. :)
Det är nu snart ett år sedan jag började kursen, det har gått otroligt fort. Men mycket har hänt. Att gå denna kurs för sin egen utveckling har varit otroligt bra och nyttigt för mig.
Jag skrev att jag kommit långt under detta år och för mig personlig har det hänt mycket. Vissa saker har jag blivit starkare i, då tänker jag mentalt.men det har dykt upp saker jag aldrig trodde skulle dyka upp med. Jag skulle aldrig sy.
Nu har jag redan sytt fler saker än vad jag gjort på 40 år. Och det är ju kul.. :)
Jag har börjat skapa saker med händerna som aldrig förr och det ä fantastiskt kul. Även om ag har svårt att få till hur ibland, så brukar det lösa sig. :)
Det känns som om jag verkligen är på rätt väg och jag mår bra av detta. att leva i samklang med moder ord är helt underbart. Och varje gudinna vi lär oss ger en mig en utmaning varenda gång. Men det är kul. en del av de gamla traditionerna kommer nog att i framtiden se liiiite annorlunda ut, men absolut inte till det sämre. Jag mår bra i denna värld och kommer att fortsätta lära mig saker om detta, jag hoppas att jag ska kunna gå hela vägen och bli prästinna. det är något som jag längtar efter.
ha det gott folket, så hörs vi.
Avslutar med denna vackra skapelse, som jag fick hjälp att göra, med en kurskamrat.. Tack ska du ha.
Sist ag spelade på den på denna plats jag tagit kortet, hände det otroliga saker. :)
Tankar och funderingar.........
Redan som liten, kände jag mig annorlunda än mina klasskompisar. Men jag förstod aldrig varför. Jag umgicks med mina kompisar som vem som helst, men det var något som inte kändes bra ändå.
Vi bodde nära skogen och jag älskade vara därute. Och jag ville göra något mer, men jag visste aldrig vad. Därför försökte jag tränga undan dessa tankar och funderingar. Visste jag redan då vad jag ville bli? Men förstod inte?
Tonåren var likadant, jag trängde unnan det som jag tyckte var mest intressant som djur och natur och det var något mer, som jag inte kunde sätta fingret på vad det var. Men jag vet att jag älskade böcker om häxor, troll ja allt sådant där.
Killarna tog en del av min hjärna. hormonerna spelade en ett spratt. :) Likaså, så fann jag en riktigt vän som var lika galen i kilar och ha kul som jag. Vi umgicks i vått och torrt.
Här hade jag trängt unnan allt med djur och natur, alt som egentligen talade tll mig att det här var kul.
Inte ens i 20 årsålder, fattade jag vad det var jag sökte. Något var det, men jag trodde det var ett hem med barn och volvo. Men eftersom inga barn kom, kände jag att det är något annat jag ska ha eller vill ha.
Men det skulle dröja ytterliggare någr år innan jag började fatta ordentligt. men det började med en reikikurs, för att sedan bli en shiatsukurs. och vad jag gjde på shiatsukursen första gångerna, det undrar jag med. :) Så stel som jag var, fick mig att fundera på om detta verkligen var rätt.
Jag kan säga att när musklerna blivit lite uttänjda, så fattade jag att detta var rätt, en det fattades ändå något.
Fick chansen att gå akupunktur som jag också velat och älskar det yrket, men det fattades ändå något. det skulle dröja tills för något år sedan bara innan jag äntigen skulle finna en av dessa saker jag sökt i hela mitt. liv.
För snart ett år sen, började jag en kusr, med shamansk inriktnig. och det känns sååååå himla rätt. det har varit ett ganska tufft år med många nya saker och många nya upplevelser om mig själv.Men det känns så rätt för mig.
Så äntligen känns det som jag har hittat hem och jag kan förstå varför inga barn kom till världen av mig och varför vissa saker inte blivit iktigt som man tänkt sig. Men jag undrar ändå, visste jag detta när jag var liten redan?
Jag har fått en massa härliga systrar på denna väg, en del märks lite mer och det är jag nöjd med. En del har blivit riktigt riktigt bra vänner til mig. Och jag kan ju berätta att vännen som jag hade killintresset med i tonåren, har jag forfarande som vän och hon stöttar mig i detta. :) Hon är en riktigt vän.
Men tänk vilken tid det kan ta innan man finner sin riktiga väg, men det är väl så, att allt kommer precis när det ska och behövs. :) Men ibland är man lite mer otålig än så. :)
Detta var lite tankar och funderingar från mig. :)
