En sak har slagit mig, jag känner mig utnyttjad ibland. Mitt eget fel naturligtis som hjäper människor jag tycker om, utan att ta betalt ibland. men det är svårt att dra gränsen bland till vilka man kan hjälpa i den vänskapliga kretsen. Jag önskar bara att en del, inte blev så kalla mot mig efteråt. det irriterar mig att jag inte sett det före, så hade dom fått betala. :) ja ja, nog om detta.

 

 Så här ser mina bowlingklot ut. Trodde nästan inte att jag skulle använda dom något mer, men jag har använt dom mer nu än på hela förra året. Och med tanke på hur längesedan jag var och spelade innan, tycker jag det går skapligt för mig. :) Vi var till Maserhallen och spelade i helgen, två matcher på varandra. Helt sut blev man. 8 serier när man inte spelat på länge, är tufft. :)

 

Jag slås ibland av att jag undrar var roten ligger i att människan inte kan acceptera att vi är olika. Tänker på det här med maten, blir arg över att man hela tiden måste försvara det man äter. Om jag nu är en köttätare, låt mig vara det. Ingen ska behöva se ner på mig för det.

Vi är olika som människor, borde inte vi då reagera olika på samma typ av mat? Vegetarisk, det är verkligen inte min grej. Grönsaker bönor och linser. Nästan så min kropp slår knut på sig själv när den hör orden bara. Medans en annan person kanske mår hur bra som helst med denna kost.

 

Jag försöker att i största möjliga mån, köpa mitt kött från sverige, eftersom jag tror att detta kött är mer ekologiskt än många andra ekologiska köttsorter från utlandet. Jag föröker så gott jag kan. Som tur är, har jag lite älg hemma nu och det anser jag vara mycket bra kött. 

Även det gröna till maten eller fruktsallade försöker jag köpa svenskt.Nu finns ju inte all frukt i Sverige, så det är helt omöjligt ibland. samtidigt så tänker jag att jag kanske inte borde ha det, när det inte finns i vår egen fauna. Lite tankar och funderingar.

 

Var rädd om dig och naturen!

 

Äntligen har jag gjort mitt altare för gudinnan Ran. Fast det är en annan som pockar på uppmärksamheten, men hon får nog vänta ett litet tag till. :) Hel verkar ha bråttom i år. :)

 

Sitter och funderar på hur jag ska få ihop ett mönster till en lång klänning fast ändå inte en klänning. :) Svårt att förklara. Och så måste jag sy ett fodral till min trumma, så jag kan bära med mig den överallt utan att ha händerna fulla. För trumman vill med överallt. Och den ger mig sådan glädje att spela på så det inte är sant.

 

I morgon tänkte jag kliva upp med gubben och börja promenera på morgonen, det är så ljuvligt att möta morgonen, såaär tidigt. Och i morgon har jag kanske trumman med mig. Och jag vet en plats som ropar på mig, så jag funderar på att knata dit. Kanske få några svar på saker och ting. :) Har lite tankar och funderingar på hur jag ska lägga upp allt i vinter, går det att göra som jag tror att jag vill, kan det bli ganska bra. :) Jag får be gudinnan om hjälp. :)

Är i stort sett klar med loggan och några har fått se den och dom verkar tycka den blir bra. så snart är det nog dax att slå upp dörrarna för det gamla, men ändå nya företaget. :) En ny fbsida kommer det att bli. :) Men eftersom jag stämplar nu, så får jag max hålla på en timme i veckan med det. Reglerna är konstiga... Nu nr jag skulle kunnat ha haft chansen att lägga mer tid på det, så får jag inte det. Hmmm. 

 

Hallå!!

 

Har setat med min nya logga och underat på hur den ska se ut och jag tror den börjar ta sig, tack vare en konstig händelse en natt. Jag drömde hur den skulle se ut och vips, så blev det så. snart får ni se den. :) Den känns bra. 

 

Två månader kvar tills jag ska göra min första tatuering, spännande eller kanske rättare sagt aj. :) Och inte nog med det, då börjar andra året på prästinneåret. Ska bli spännande hoppas jag. personigen har jag letat efter något sådant här i hela mitt liv, utan att hitta aad det är jag sökt. Men äntligen! det känns så otroligt bra. Skulle vara lite kul och veta vad byfolket här tänker och tror om mig.. Ha ha ha, eller kanske inte. :) alla vet u redan att jag inte är som alla andra, byn är ju inte så stor. :)

 

Att vi nu är på väg in i häxans nyår, samhain gör det hela lite mer spännande. Nu känns det som att det verkligen är på riktigt, jag ska klara mig själv. Kanske man ska fixa en träff med flera och fira året, med att släppa det gamla, så man kan få in det nya under det kommande året. Får tänka en liten stund till.. :) kanske man ska öppna den nya fb sidan för företaget? ja, vi får se. :)

 

Kanske det redan nu finns någon som skulle vilja släppa det gamla och ge plats åt det nya under året och vill vara med på en cermoni? Vem vet. :)

 

Själv har jag precis gett plats åt den gudinna som nyss haft sin högtid, men hon blir nog inte så långvarig, för våran Hel har edan varit här och sagt att nu är jag på väg. :) ser fram emot våran vackra Hagga. 

 

Ha det gott där ute i världen. 

 

Hallojsan!

 

Det har gått ett tag sedan sista kurshelgen på första året av prästinneutbildningen.Wow vilken resa jag haft. Fantstisk.

 

Men om någon månad är det dax att börja med själva prästinneubildningen, det ska bli såååå spännande. Tror jag är mest rädd att jag inte fixar det, men det vill och ska jag. :) 

 

Har varit i Skåne första gången i mitt iv och jag kan säga att landskapet är underbart vackert. Men flytta dit skulle jag inte kunna, vill gärna ha mina fyra underbara årstider.

Vi fick uppleva ett otroligt vackert bröllop med otroligt fina människor. Ja, jag skulle gå så långt som att säga att det är vänner till oss. Dom bjöd på en otrolig gästfrihet.. 

 

Det var några som var väldigt nyfikna på min utbildning, tror brudparet skvallrat. :D 

 

ha det gott alla.. :)

Nu är det dax för den sista helgen på första året, och vilken resa det varit. Kan bara säga att det varit otroligt bra för mig. Jag har kommit till insikt om en hel del saker och fått förtåelse til mig själv, varför vissa saker varit så viktiga i mitt liv.

Att skriva, har alltid varit en viktig del i mitt liv och jag kan säga att det var roligt att förstå varför.. Nu vet jag var det började och varför. :) Det är kul.

Jag har funnit en hel del mer, men det blir för mycket att berätta om..

 

Nu är det dags att ge löfte till gudinnan och många saker som hänt i mitt liv detta år, kommer jag att ge henne. Hon har hjälpt mig att finna en inre harmoni, som jag inte haft tidigare.  Blir spännande. 

 

Canada har i hela mitt liv varit en dröm att få komma till, vet inte varför egentigen. Sedan tonåren har den drömmen lehat i dvala kan man säga.

Men av någon anledning har den hittat fram igen och starkare än någonsin. 

Tror att min gode vän som drog dit för ett tag sedan har en del av uppväckandet att göra. :) Jag är glad att hon fick chansen att åka dit, men hon glömde mig.. :)

 

Skulle så gärna vilja dit och träffa indianena där bota, framför allt sedan jag börjat gå prästinneutbilningen. Hr alltid velat träff dom, men nu är det starkt.

Till och med gubben min frågar om jag längtar dit, sitter och tittar på canadensiska sidor varje vecka.

Har en tro att jag någongång ska få komma dit och se vart,min pappas mormorsbror ligger begravd med. Och att kanske få träffa lite urbefolkning.

Än får jag bara drömma om det, men en dag kanske..........

 

 

Tjenixen på er!

 

Som ni redan vet, så har jag snart gått klart första året på Frejas döttrars prästinneskola. Och det har verkligen hänt saker. Jag har tillverkat saker av både plagg och dricka. Helt otroligt, hur kan det ske så fort? Jag har ju hela tiden trott att jag aldrig tyckt om detta, men det gör jag ju. :)

 

Idag var jag ute igen med min trumma.. Den får mig att må så bra. Kombinationen trumma och naturen ger underbar energi. trots att jag är genomförkyld, får den mig att må riktigt bra. Vi trivs ihop jag och min trumma. :)

 

Var ute och lekte med trumman häomdagen igen. Han får följa med oftare och oftare. och det känns som om den blir gad av det. Och när jag känner att den blir glad av det, då blir jag glad med. Den skänker mig så mycket glädje. Man blir glad av att spela på den och jag är väldigt tacksam för min syster som hjälpte mig att göra den.

 

Tankarna far och flyger som vanligt, nu när jag ska börja år två på prästinneutbildningen, så börjar jag bli nervös. klarar jag det? Klart jag gö säger mitt inre i andra sekunden. som det ser ut, har jag en av mina underbara systrar med mig på resan + att jag får några nya. ska bli så spännande, hoppas inte min lärare blir missnöjd med mig bara. ;) Jag ska göra allt för att lära mig det jag behöver. Jag tror det är en hel del. Men jag längtar..

 

För ett år sedan, trodde jag mig inte tro på något, men gudinnan kom under detta år och visade sig. För mig känns det som att gudinnan är moder jord i olika skepnader för vilken tid på året vi är. trodde mig känna den växlande tiden på året, men jag kan lova, att innan denna kurs, visste jag inte hur det var. Månens olika faser, tänkte jag aldrig på förut. Energierna för varje årstid, växling på året. Nu känns det mer och jag börjar förstå mer av vad bönderna gått efter.

Jag ser fram emot år två nu... :)

 

Hade tänkt i sommar att vara ute lite mer i naturen, men har lyckats vara sjuk en del av sommaren, då det gått att vara ute... Men lite växter och lite oljor har jag gjort och lite underbara energier har jag fått.

 

 

Ett år har gått och det är dax att knyta ihop påsen. Ett helt år..... Tror inte det är sant, jag började nyss på kursen och kände mig helt borta och fattade ingenting. :) Men ett helt år har gått och jag har lärt mig massor, både av mina egna upplevelser och mina kurskamraters upplevelser. ag har hittat saker om mig själv, jag inte troddde fanns. Jag känner mig starkare än på länge.

Minns det första samtalet vi hade i kursen på det shamanska viset. Det var tufft, där dök det upp saker som jag inte trodde om mig själv.. Men det har samtidigt hjälpt mig att ta en del beslut efter det. Jag minns det som igår, jag satt fastlänkad med min kamrat och vi kom inte loss från varandra. Våran lärare ropade på oss och vi försökte, men det gick inte. Till slut kunde vi släppa varandra. det var den första starka upplevelsen jag har från kursen.

 

Tjenixen på er!

 

Hur har ni det där ute? Här är det toppen, även om det är många tankar som far omkring.

 

Endast två träffar kvar på en fantastisk kurs för min del, kanske sista gången man ser en del av sina cirkelsystrar. Jag hoppas inte det, men man vet aldrig. blandade känslor kan man säga. Men nu är jag glad för att få träffa dom snart igen. dom har hjälpt mig att komma dit jag är nu i min utvecking. alltså är dom guld värda.

 

Tjenixen på er alla!

 

Veckan för Lappkastet är slut. Jag har inte kunnat vara med i den utsträckningen jag brukar, men jag känner mig lika trött för det. Gänget som dragit det tyngsta lasset för att få hela tävlingen att funka, har som vanligt gjort ett fantastiskt jobb och slutförde tävlingen med bravur. och ala tävlande som har varit här, fantastikt kul att se dom år efter år. Vissa lär man känna mer än andra, men alla är välkomna hit ju.

 

Under veckan har jag jobbat så jag har inte kunnat vara med och tävlat, men jag har funnits i kulisserna bakom. 

I år har jag gjort några nya saker. Jag har spelat trumma inför en person som het klart älskade ljudet av den. :)

 

Jag njuter och är tacksam för att just jag får göra det som jag verkigen vill. Att jag får gå denna kurs och lära mig saker, som egentligen borde vra het naturligt för oss människor, om vi bar kunde läsa naturen på det sätt som den skulle och vill.

 

Tänk vad tiden går.. Fortfarande förstår jag inte att jag har kommit så långt som jag kommit. På ett helt år. :) för mig sett har jag kommit långt. :)

 

 

För cirka ett år sedan började min resa. Efter att ha fått detta visat till mig på olika sätt, började jag söka på det. Och när jag läste om det, kände jag att detta är vad jag vill. men ändå, så var det svårt att välja skola. Men det visade sig att det fanns bara en som jag kunde gå hos, eftersom denna skola hade shamansk inriktning. Men jag blev tvungen kände jag att åka dit och träffa läraren och ville gärna veta mer, vad jag gav mig in i. så jag bestämde tid med Ravenstar på hennes tempel Frejas GudinneTempel.

allt jag drömt om i hela mitt liv, kändes som om det fanns där. alla drämmar jag haft kom till mig igen. 

 

Redan som liten, kände jag mig annorlunda än mina klasskompisar. Men jag förstod aldrig varför. Jag umgicks med mina kompisar som vem som helst, men det var något som inte kändes bra ändå.

Vi bodde nära skogen och jag älskade vara därute. Och jag ville göra något mer, men jag visste aldrig vad. Därför försökte jag tränga undan dessa tankar och funderingar. Visste jag redan då vad jag ville bli? Men förstod inte?

 

Tonåren var likadant, jag trängde unnan det som jag tyckte var mest intressant som djur och natur och det var något mer, som jag inte kunde sätta fingret på vad det var. Men jag vet att jag älskade böcker om häxor, troll ja allt sådant där. 

Killarna tog en del av min hjärna. hormonerna spelade en ett spratt. :) Likaså, så fann jag en riktigt vän som var lika galen i kilar och ha kul som jag. Vi umgicks i vått och torrt.

Här hade jag trängt unnan allt med djur och natur, alt som egentligen talade tll mig att det här var kul.

 

Inte ens i 20 årsålder, fattade jag vad det var jag sökte. Något var det, men jag trodde det var ett hem med barn och volvo. Men eftersom inga barn kom, kände jag att det är något annat jag ska ha eller vill ha. 

Men det skulle dröja ytterliggare någr år innan jag började fatta ordentligt. men det började med en reikikurs, för att sedan bli en shiatsukurs. och vad jag gjde på shiatsukursen första gångerna, det undrar jag med. :) Så stel som jag var, fick mig att fundera på om detta verkligen var rätt.

Ja, kan du tänka dig. Jag längtar efter sommaren.. kan ju bero på att det har varit lite dåligt med den där värmen man behöver liten dos av. Min man säger att nu ängtar tilloch med frugan efter solen och sommaren, då har det gått långt. :)

I oktober började jag en ny kurs. Kursens första månader har verkligen hjälpt mig i min utveckling av mig själv, men även ställt till det en del också, även om det är av godo.. :)

Jag går en kurs som ska göra mig till Völva/Prästinna. Jag gick in i kursen med öppet sinne och inser redan att det är en kurs som jag verkligen ska gå. Denna kurs har shamanska drag och verktygen är shamanska i stora drag. Har precis blivit klar med min healingdocka.

Hur har ni där ute? själv har jag börjat finna mig själv, nu vet jg vem jag är iine i själen med. :) tack vare många härliga människor som kommit och en del har lämnat oss med.

I våras tog jag master teacher delen i reikin, fantastiskt kul. Framför allt att träffa desa goa människor som var med. 

Nu är det dax för nästa kurs. Det har tagit mig många tankar och många funderingar på hur folk ska ta det, men det är jag som blir förvånad. Ingen har blivit jätteförvånad. Många har tyckt att wow, vad kul. Och jag hoppas dom menar det. Dom flesta vet ju vad jag är en för typ. :) Ja, vad ska jag gå då? Jo, jag ska gå något som heter Prästinnekurs (Natur häxa), det har inget med religion att göra, då hade jag inte gått den. Och nu blir det lite pendlande till Östersund, eftersom jag är anmäld till den första delen där, sedan får vi se, men troligen kommer jag att gå alla tre åren. Som jag känner det nu.

 

Jag längtar ut till min lilla stuga i skogen som jag inte har, just nu. skulle vilja bosätta mig där någon vecka. :)

 

Vi har haft vårat årliga Lappkast med. lika roligt som vanligt. alla mysiga människor.

 

Månen har varit ovanligt stor i augusti.

 

i skogen är jag helt säker på att jag skule trivas i. :)

Och ju mer jag utbildar mig, desto mer jag finner mig själv, desto mer förstår jag hur jag längtar ut i en stuga i skogen. :)

Jag vill jobba med att göra andra människor nöjda, jag vill att dom ska se hur bra dessa alternativa behandlingrna är.

Jag har precis gått klart reikin och blivit reikiteacher, ska nu bara se till att jag kan mycket mer och sedan sätta igång att lära folk det. Få se om man klarar det. :)

Jag känner en styrka som jag aldrig kännt tidigare, en mer säkerhet i mig själv. Det tråkigaste jag känner nu, är bittra människor som inte kan annat än å gnälla. Jag vill se framåt och ta mig an det som kommer, och jag är säker på att nya utmaningar kommer att komma. ;) Jag tycker livet känns så härligt nu.

Men jag skulle inte kommit hit om det inte varit för min underbara man som alltid finns vid min sida och puschar på. Han är så himla underbar.

 

Kram till er alla. :)

Jag hoppas att det är denna gång med.

I Januari dog en gammal arbetskamrat som jag tyckte ganska bra om. Han hade alltid stort hjärta för ala människor, även om alla inte tyckte om det. Sist vi jobbade ihop så stod han bakom mig i en ganska tuff situation som uppstått på jobbet. Nu löste det sig och han behövde inte hjälpa mig hela vägen, men han fanns där. Även när han bytte jobb, så pratade han om denna händelse, fortfarande med ironi i rösten, men samtidigt en glädje över att det löst sig.

Att han inte kommer på byn och hejjar glatt känns lite konstigt fortfarande.

 

I Mars nu har två dött. Den första var en kvinna som jag höll av väldigt mycket. Man kan säga att hon var en mentor eller lärare åt mig, så när hon valde att somna in, tog hon nog en del av mitt hjärta med sig. Det hon lärt mig under det senaste året/åren är helt otroliga grejer. Och vilka underbara resor vi varit på. Jösses vad vi har skrattat och haft kul på dessa, eller snarare efteråt. :)

Varje gång jag kom från någon kurs eller dylikt så ville hon höra vad jag varit med om och jag fick alltid höra vad hon varit med om. Det var såå härligt. Hon hade alltid något nytt att komma med som alltid stämde, det var så himla kul.

Jag hoppas att hon nu har funnit ro i att sitta på sin speciella plats, som vi så ofta pratade om. Samtidigt hoppas jag inte att hon riktigt ännu har lämnat oss helt, utan att hon finns här fortfarande. :)

Hon är så otroligt saknad av mig och jag undrar nu, vem som ska ta över efter henne, eller finns hon där fortfarande?

Jag saknar dig otroligt mycket!

 

Den tredje var en ung kvinna jag var assistent åt för måååååånga år sedan. En otroligt levnadsglad tjej som jag hade mycket kul med under min assistentstid med henne. :) Hon var 6 år när jag var med henne och det är riktigt längesedan. Jag hörde nu att hon somnat in, så jag hoppas även hon funnit friden på andra sidan.

 

Så nu hoppas jag att dessa tre ting blir till något bra. Ha det bra där ute!